Gåträna
Första julen
Åter igen har de varit himla tyst här, julen har gått med rasande fart och som vi njutit av dessa dagar!
Både jag, Melanio och Millie har fått fantastiska julklappar. Och vi har myst dagarna långa.
Ja ni ser ju på bilderna vilken fin jul vi haft. Dagen startade med grötfrukost hos min mormor och morfar, har jag sagt att min mormor gör den godaste tomtegröten?
Sedan avnöjt vi kaffe och kaka på den underbara kaffeservisen Mon Amie.
Sedan så packade vi in oss i bilen och åkte till Hornsjön, Tossviken för att fortsätta julfirandet, 5 barn, 2 under 1år, 11 vuxna, jaa ljudnivån var härlig!
Tomten kom på besök. Jag åt den godaste senapsillen som min mor gjort. Kaffe och kaka så de sprutade ut genom öronen. Runt halv 23.30 var vi hemma. Millie alldeles upp i varv så klockan hann allt bli 01.30 innan hon sussade sött. Gårdagen blev de frukost framför tvn för stora och liten, pulkåkning och en riktigt slappdag och de behövdes!
En väldigt stolt mor
Stora tjejen våran
en liten snabb update
Så sa de BOOM igen!
Ännu en dag att lägga i minnet!
Världens stoltaste mor
älskad från första stund
4 fantastiska år
tung kärlek
Låter kanske lite konstigt med rubriken, men har aldrig känt sådan här kärlek.
Underbara lilla människa, som består hälften av mig och hälften av min sanna kärlek.
Ibland bubblar kärleken över och tårar kommer, mammas lilla hjärta.
Är så lycklig över att jag har Mille och Millie.
Mina två stora kärlekar.
Så detta är verkligen tung kärlek men dock så lätt att älska.
♥
Den eviga väntan är över
Ja älskade bebis nu sitter mamma och pappa här på BB.
Vi har redan fått ett rum där vi, den nya familjen ska bo våra första dagar, det enda som fattas är du.
Idag är de dagen med stort D som man säger. Idag anländer du till oss.
Klockan är nu 9.45 och dom har tänkt att operationen ska ske strax efter 12.
Älskade bebis, du har varit lite envis i mammas mage, för vända dig har du inte velat gjort.
Så nu ligger du i säte, med rumpan ner. Och mammas bäcken var inte tillräckligt stort för att föda vanligt.
Vi har nu gått och väntat i 13 dagar (sen vi fick tiden för kejsarsnittet) på denna dag och
de känns så ofattbart att den dagen är nu.
Nu sitter jag här med OP-skjorta på och dropp i min vänstra hand, pappa har satt sig i sin säng och äter sin frukost.
Alla dessa tankar som flugit runt i ens huvud dom senaste 9 månaderna,
vem är du, hur ser du, vad kommer ditt namn bli, har du mörkt hår, kommer du likna mamma eller pappa mest?
Åå älskade barn vad vi längtat efter dig!
Du bökar på inne i mammas mage för fullt, så konstigt att snart kommer du ligga i min famn.
Mina sista timmar som gravid och snart mina första timmar som nybliven mor.
Att skapa dig är de bästa beslut mamma och pappa gjort. Nu ska vi äntligen bli en liten familj.
Från första dagen vi såg pluset på graviditets-testet har vi älskat dig.
Och nu är du så välkommen ut.
Den första tiden kommer pappa att ta hand om dig, ni kommer att kunna sitta och mysa varandra.
Inspektera varandra och få ett band. Och jag längtar tills jag får komma upp och se er två tillsammans.
Nu är de inte länge kvar, mamma och pappa ska vila sig nu.
Men snart syns vi bebis.
Vi älskar dig!♥
Nu är hon här den 7 mars kl. 11.58 föddes hon med ett planerat kejsarsnitt hon vägde 2.370 gram och hon är 44 cm lång! <3
Inte en helt vanlig lördag
Pratade med pruppen och gosade med älskling.
Men halv 10 fick de vara nog, så klev upp då.
Måste säga att de blev väldigt bra med vårat draperi.
För då kunde jag dra igen så Mille fick fortsätta sova "ostört".
Sen drog jag igång med bullbakandet, fick räcka med en sats, ork till att göra dubbel finns inte just nu.
Men nu har vi iaf lite kakor och bullar att bju' på när våran prupp har anlänt.
Har även fått till en del matlådor i frysen nu, så den första tiden behöver vi inte laga någon mat!
Om vi inte vill alltså:)
~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~.~
Men detta låter väl nästan som vilken dag som helst, men kan då säga att de inte var det!
För idag fick min älskade man för första gången prata och se sin pappa.
Dom pratade med varandra över yahoo. När han kom upp på skärmen och jag såg likheterna,
för herregud vad lika dom var/är varandra, så var jag tvungen att gå till andra rummet, för då kom tårarna!
Mille har aldrig sett eller pratat med sin pappa tidigare.
Jag har nu varit på honom några år att vi ska försöka hitta honom
och nu när vi väntar vårat första barn så tyckte även Mille att de var en viktig att försöka hitta honom.
Då vårat barn inte kommer att ha isf ha någon riktig morfar/farfar, då min pappa inte lever längre.
Och att vi inte vetat om Milles pappa var vid liv.
Men efter att Milles mamma letat lite i Filippinerna, hört sig för så visst hittade dom han.
Mille var väldigt "nervös" för samtalet, men märker nu att detta var något väldigt bra,
att han nu har fått en bild och röst till sin pappa. Att veta vart man kommer ifrån.
Och vårat barn har nu en riktig lolo (farfar)
Så detta har varit en helt uuunderbar dag! ♥
Och jag ser framemot helgerna då vi kommer sitta med vårat barn framför webbkameran och prata med lolo.
Och att få se Mille få en relation med sin pappa.
Och förhoppningsvis dröjer de inte allt för länge tills vi får träffas i "verkligheten".
♥
