Autumn.

Jag känner mig så tillfreds just nu.
Hösten har kommit, med sina vackra färger och sin friska bris.
Och de är så välkommet, ja som ni vet har ju året än så länge kommit med ganska så tunga besked och händelser.. och dumma mig skjuter nog undan en del, vilket man kanske inte ska göra, men jag vill ha en tid nu utan en massor med överanalyseranden. Bearbetat har jag nog gjort ganska så bra, de har blivit eftersom, men den där känslan att man mist någon kär, två gånger om i år, ja den känslan skjuter jag nog undan lite och istället lägger jag glädje åt dom jag har. Men jag saknar mina gubbar, min morfar och min farfar. Ja.. oj vad jag saknar dom. Ibland blir de som en uppvaknande, att de verkligen är sant, dom finns inte längre kvar. Och något som jag förundras över ja, att de verkligen är dom där små små tingen som man saknar, hur morfar gjorde sina små läten, eller när man kom hem till mormor och morfar och man hörde hur han kom gåendens med sina toffler som drogs mot golvet, eller när min farfar skrattade sin genuina skratt, eller när han bara några veckor innan sin bortgång låg på golvet med Millie och lekte. Alla dom där större tingen, är som inget gemfört med dom små.
Jag sörjer att jag aldrig fick ta ett adjö till min farfar, de kom så plötsligt för mig, utan någon förvarning.
Så när morfar insjuknade, så tog jag tillvara på varenda liten minut, varje dag var jag där, och den sista dagen så satt jag och berättade hur mycket jag älskade honom, om och om igen. Jag ville inte ha något osagt.
Och mitt hjärta och själ känns väldigt rofyllt med att jag fått gjort de.
Men saknaden kommer att vara stor.
 
Hade inte tänkt skriva ett så allvarligt inlägg som de blev, men när mina fingrar börjar vandrar på tangetbordet, då är de lika bra att bara följa med.
Kan ju iaf bjuda på två instragrambilder som ganska nyligen är tagen.
Millie blir allt större och större, nya ord som ploppar upp nästan varje vecka, så fantastiskt att vara med om.
Jag, ja ibland så finns tiden till att fixa till sig lite extra i vardagen, uppriskande, och älskar vekligen läppstiften från MAC som Erina köpte åt mig i USA!
 
Så får nu ursäkta för eventuella stavfel eller ordval, orkar inte läsa igenom, detta får duga, de är jju trots allt bara lilla jag.

Mycket sorg i hjärtat

Ja de har inte varit en jätte lätt start på året..
Jag har alltid skattat mig lycklig att jag har haft både mor- och farföräldrar vid liv, inte alla som får de.
Och har alltid tänkt på den dag då man ska mista någon, vilken fruktansvärd sorg, och speciellt när jag förknippat all död med när min pappa gick bort och jag var precis 13 år fyllda, traumatiskt!
Och nu på mindre ett halv år har jag mist både min farfar och morfar... Hjärtat gråter..
Och i sommar har jag varit konstant hos min mormor och morfar och hjälpt dom med all vad min kraft orkat.
Och nu så här i efterhand är de det bästa jag gjort, att fått varit vid hans sida och delat den sista tid tillsammans.
De har varit en tuff sommar, med mycket sorg, frustration, saknad, massor med bearbetning väntar..
Och saknaden, den är stor, SÅ stor!

Så bloggen då.. ja den existerar nästan inte för mig, kommer upp ibland i tankarna, men försvinner ganska så fort, med lite ångest över att jag inte skriver något... Jag hoppas, hoppas på att de snart dyker upp igen för de är ju så roligt att titta tillbaka på.. Får se vad hösten bjuder på, glädje hoppas jag, massor med glädje!

En fång med rosor ska du få sova på

dagar som såna är så smärtsamma, varför ska någon man älskar så lämna oss?
en sån vacker dag, med så mycket kärlek, jag hoppas så att du fick vara med och se.
På morgonen stod jag och gjorde denna blomster arrangemang åt dig, de var som terapi för själen.
Och under hela tiden så fanns du där i mitt minne.
Saknad, älskad, föralltid.

sakta sakta tar vi oss fram

Livet tar ibland lite oväntade vändningar.
Veckan har fyllts med massor med glädje och massor med sorg.
Vi tar oss saktasakta framåt medans jorden fortsätter att snurra i samma takt som vanligt.
Vi har haft ett jätte mysigt kalas för Millie i helgen, hennes farmor och faster har varit här och de har varit så skönt att få glädje och kärlek omkring sig och få se hur älskad Millie är och hur mycket hon älskar alla sina nära.
Men jag själv känner mig otroligt slut nu, känslomässigt.. Skulle behöva en dag för bara tårar, men då inte finns just nu en hel dag för de så får jag ta de pö.om.pö...
Så jag återkommer om ett tag.. för de lilla ork jag har, får gå till min familj.

Tomten jag önskar...

...mig en större lägenhet till julklapp så att jag kan äta en knäckbrödsmacka utan att Millie blir väckt.

Konstaterar för var dag nu..

att ja man har blivit den mamma som man då inte hade tänkt sig bli! Barnvagnsrace, lattemorsa och barnvagns-kåt japp de är jag!

Min lilla hörna i fönstret..

Jag har en liten hörna i fönstret som alltid får mig att bli glad, så där varm i själen.
Varje morgon vid frukostbordet när solen (förhoppningsvis) börjar titta fram och solen lägger sig härligt över bladen och jag kan inget annat än att ääälska vanillinsockerburken som jag fått av min mormor.
Ja detta är min lilla hörna i fönstret som ger min själ lite balsam, haha knäppt..?
Ja men så är de, en liten krukväxt och en gammal plåtburk balsamerar min själ!


Livet

De är mycket just nu, därför blir de inget bloggande.. Vi glädjer oss åt mycket, våran älskade dotter ska döpas på lördag och min morfar har fyllt härliga 90år. Men nu sörjer vi också här hemma, en fin människa har lämnat oss.
Så jag kommer tillbaka senare med nya krafter, för just nu vill jag lägga all min energi på mina nära.
Och ni... gör ni de också, lägg lite extra kärlek på era nära och kära, visa att ni uppskattar dom och älskar dom för de dom är ♥

Mörkchoklad och Winnerbäck

Sitter här och njuter av stora bitar mörkchoklad och med Lars Winnerbäck som sjunger i mina hörlurar.
Min dotter verkar ha somnat för natten och min man sitter framför tvn och dricker en kopp varm choklad.
Här är de inte familjemys men ändå mys, för jag njuter! För hur ofta får jag sitta och njuta av min choklad ifred och hur ofta kan jag sitta med hörlurar i öronen och bara höra musiken och mina egna tankar eka i huvudet?
Detta är fredagslyx för en småbarnförälder som heter Ida.
Nu i augusti så har jag fyllts med en slags ångest, inte med djävulen som sällskap, utan med narren som sällskap..
Ja för nu kommer hösten, med kylan, mörkret, tröttheten och just de Ida, du som sa att du ska börja jobba nu..
Inte så att jag ska gå på rad igen, utan ska börja hoppa in extra nu i september.
Men de är då narren kommer med ångesten.. Vad hände med månaderna?
Kändes som nyss när jag väntade på en bebis, när jag strök min mage och fick sparkar som respons.
De kändes ju som nyss när jag låg på en hård brits och tittade på en skärm som visade mitt barn i magen.
Och de var då jag drömde mig bort, bort till sommaren då jag skulle gå runt med klänning och barnvagn
och där i vagnen skulle mitt barn ligga.
Kändes som nyss jag tänkte på vad de var för en krabat och vad denna krabat skulle få för namn.
Och nu har snart hela sommaren gått. Jag har nu spenderat mina dagar med att gå runt med klänning
och barnvagn, då de svenska sommarvädret tillåtit. Och där i vagnen har mitt barn legat, min Millie.
Nu är allt så självklart att de var Millie som låg i min mage, som gav mig sparkar när jag strök min hand
över magen.
Detta har varit den mest underbaraste, fantastiska och häftigste sommar jag varit med om!
Då känns de lite mörkt att hösten ska komma och lägga sitt kalla täcke över oss.
Men nu har kära Winnerbäck pratat med mig ikväll, sjungit för mig.
Och nu fylls mitt hjärta av värme inför hösten. Den där Lars han gör alltid hösten så välkomnande för mig.
Nu längtar jag efter, den klara luften, dimman som lägger sig så fint över Östersund,
de är då jag ska gå på mina mamma-hurtig-PW-med-vagn-och-kaffe-i-termosmugg!
Jag längtar efter alla vackra färger i träden, efter mina plommonstrumbyxor (som jag iofs invigt redan),
härliga koftor och tända ljus.
Du är nu så välkommen hösten och jobbet får vänta till slutet av september, sen är nog även du välkommen!
Ett jädrans pladdrande av mig ikväll..Nu är ni nog många som hoppat mellan raderna men detta var mera för mig, detta är lite balsam för min själ. Ja nu jä int bitter-no more!
Nu är jag uppsmörjd och reda att möta kylan, men du fröken sommar du kan väl giva oss några dagar till med härlig sommarvärme och vacker sol med några ljuva sommarkvällar till?
Nej slutkacklat av mig nu.
Trevlig kväll!

RSS 2.0