mrstongco

Nu har vi varit hemma i lite över ett dygn och gjort våran första natt hemma.
Man var ju lite gruvsam över hur de skulle gå,
men vi ställde in oss på lite sömn så att man inte skulle bli knäckt om de vart så.
Millie har sovit helt okej mellan mamma och pappa inatt
och de får nog vara så ett tag till då jag inte orkar kliva upp för att hämta och lägga henne.
För Mhilo kan inte lägga henne för då vaknar hon till och då vill hon verkligen inte sova själv.

Allt känns så overkligt att man nu har sitt älskade barn här och att de vart en fullt frisk dotter.
För alla konstiga tankar man hade på slutet och hur mycket man oroade sig över att något skulle vara fel.
Men hon mår så otroligt bra, hon äter fruktansvärt bra och väldigt ofta, ungefär 1½h mellanrum.
Men lär väl vara så då hon är liten, så kanske behöver mat oftare då. Och de är ju bara bra så hon växer på sig:)

De känns som man är uppe på moln just nu och jag är så glad och tacksam över min lilla familj.
Min man är alldeles underbar mot mig och sin dotter, passar upp oss båda.
De är lite jobbigt när kroppen inte orkar de man själv vill, men måste verkligen lyssna till kroppens signaler nu
så att jag läker bra och fortare (om de går:P)