Mycket sorg i hjärtat

Ja de har inte varit en jätte lätt start på året..
Jag har alltid skattat mig lycklig att jag har haft både mor- och farföräldrar vid liv, inte alla som får de.
Och har alltid tänkt på den dag då man ska mista någon, vilken fruktansvärd sorg, och speciellt när jag förknippat all död med när min pappa gick bort och jag var precis 13 år fyllda, traumatiskt!
Och nu på mindre ett halv år har jag mist både min farfar och morfar... Hjärtat gråter..
Och i sommar har jag varit konstant hos min mormor och morfar och hjälpt dom med all vad min kraft orkat.
Och nu så här i efterhand är de det bästa jag gjort, att fått varit vid hans sida och delat den sista tid tillsammans.
De har varit en tuff sommar, med mycket sorg, frustration, saknad, massor med bearbetning väntar..
Och saknaden, den är stor, SÅ stor!

Så bloggen då.. ja den existerar nästan inte för mig, kommer upp ibland i tankarna, men försvinner ganska så fort, med lite ångest över att jag inte skriver något... Jag hoppas, hoppas på att de snart dyker upp igen för de är ju så roligt att titta tillbaka på.. Får se vad hösten bjuder på, glädje hoppas jag, massor med glädje!

Kommentarer
Postat av: Emelie

Stor kram tillbaka! Det är aldrig roligt att förlora dom man älskar...



Det har tagit ett tag att kommentera, man är inte snabbast i världen nu när vardagen är i full spinn. Men ja, vovven våran heter Lola iaf ;) Men någon mormor/farmor är hon dock inte, haha ;)



Ta hand om er! :)

2012-08-21 @ 19:21:03
URL: http://trytoreadmymind.wordpress.com
Postat av: Emelie

Haha, vad jag kände igen mig i kommentaren du skrev till mig! Man hinner verkligen inte kommentera längre, knappt ens läsa! Ska det vara såhär att vara vuxen? ;)

Jag håller tummarna för att det ordnar upp sig så att jag snart mår bra på riktigt igen men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det. Vi får se vad sker i framtiden helt enkelt.

Hoppas att ni får en härlig helg!
Massa kramar

2012-09-14 @ 18:58:30
URL: http://trytoreadmymind.wordpress.com
Postat av: Emelie

Jag läste just din kommentar och oj, vad rörd jag blev! Nästan så att man blir lite tårögd. Tänk att det finns så härliga människor som du där ute!

Har jag vägarna förbi Östersund så slänger jag iväg ett mail för en kaffe tackar man aldrig nej till ;) Och du, jag överlever utan lukten av nybakta bullar. I värsta fall kan jag svänga förbi Törners och hämta något gott på vägen ;)

Det är inte omöjligt att jag hittar tillbaka till bloggandet när jag landat på fötterna igen :)

Tack för din omtanke, hoppas att ni får en härlig helg!

Massa kramar

2012-09-28 @ 20:44:30
URL: http://trytoreadmymind.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0